PRESSKLIPP

 

Radiosatir med fingertoppskänsla

Anna Andersson älskar ”Utkantssverige” i P1

Åsa Asptjärn och Gertrud Larsson gör ”Utkantssverige”, satir i SR:s ”God morgon, världen!”.

Åsa Asptjärn och Gertrud Larsson gör ”Utkantssverige”, satir i SR:s ”God morgon, världen!”.
KULTUR

Jag älskar sommaren men avskyr sommartablåer, särskilt i P1. Nya röster i nya program, det rubbar mina cirklar och inte på ett bra sätt.

Men som alltid finns det undantag: Utkantssverige, vikarierande satirinslag i Godmorgon världen! på söndagar är otroligt bra.

I Utkantssverige behandlas aktuella svenska problem och debatter – ryska hackare, glesbygdsfrågor och PostNords kackiga pakethantering – och det är besvärande hur få grader man behöver vrida på sakerna för att det ska bli fullkomligt absurt. Som den tidigare traversföraren i Viljisjaur, som när stålverket lagts ned satsar på ”intellektuellt entreprenörskap” och startar en tankesmedja – ”jag har ju alltid varit något av en grubblare”.

Eller ”Polisen i mobilen”, där man i polisregion Utkant har outsourcat verksamheten till sociala medier: ”Man ringer in och i samma sekund som jag svarar så är jag ju på plats. Så att säga.”

Utkantssverige görs av det rutinerade satirikerparet Gertrud Larsson och Åsa Asptjärn. Programmen blir extra roliga av deras fingertoppskänsla för namn. Orterna heter sådant som Täcke och Verkshöjden och personerna till exempel Camilla Lampfot och – min personliga favorit – småflickorna Värpa och Ruva-Li. Inga har varit så bra på att hitta på namn sen Svenska Mad fanns.

Jag vill ha rapporter från Utkantssverige varje vecka, året om.

Humor som är både giftig och intelligent

Text: Jan Bäcklin, Kristianstadsbladet, Publicerad 12 februari 2011

Nyligen var de här livs levande, med ”Ganska fantastiskt”. I dag kan vi höra Åsa Asptjärn och Gertrud Larsson i radion med en föreställning som är en fördjupning av delar av det de bjöd på då.

Redan titeln och undertiteln vittnar om deras kanske starkaste kännetecken: den giftigt intelligenta, samhällskritiska humorn.

Med ett såväl konkret som symboliskt avstamp i Joseph Conrads roman ”Heart of Darkness”, leker man inte bara finurligt ordvitsigt med originaltiteln och dess svenska motsvarighet ”Mörkrets hjärta”, utan lyckas även smidigt skapa en handlingsmässig travesti som förflyttar gestaltningen av kolonialistiskt förtryck och moraliskt förfall till dito avarter i en brännande nutid.

I handlingens centrum finner vi ”klimatentrepenör” Kurt Berglund (Asptjärn) som ledsagar reportern Malou Marlow (Larsson) till – åter enligt Conrads modell – olika nivåer av mörker. Eller snarare mörkande, av effekter av ekonomisk skumraskhandel med förment välmenande abstraktioner som utsläppsrätter och klimatneutralitet.

Vad det i grunden handlar om, i denna den flödande komikens värld såväl som i den mystiskt penningflödande realiteten, är aktioner enligt devisen ”köpa billigt, sälja dyrt”.

Verklighetens Kurt Berglund investerar i tredje världen-produktion av utsläppsrätter, som sedan avyttras i väst, med stora vinster och reducering av konkurrens som resultat och huvudsaklig sporre. Allt under miljöbefrämjande täckmantel.

Hos teaterns Kurt presenteras denna kohandel i vad som närmast, men i positiv bemärkelse, kan beskrivas som förhöjd buskis – med inmundigande av ärtsoppa och resulterande pruttar noggrant reglerat i ett ”Non farting agreement” – men riskerar aldrig att tappa kontakten med den dokumentära bakgrunden.

Tvärtom! Insikten om det sjuka slinker ned lätt när man, som här, får skratta hejdlöst gott åt eländet.

Mörkrets ärta är ett ägg

MÖRKRETS ÄRTA eller FART OF DARKNESS | Av Åsa Asptjärn och Gertrud Larsson | P1 i morgon, 13.30

Att som regeringen överväga att sälja outnyttjade utsläppsrätter och låta andra skita ner det man själv har avstått från är en sällsynt ful idé som mer än mycket annat visar hur profithungern nästan alltid bräcker miljömedvetandet.

Satirikerna Åsa Asptjärn och Gertrud Larsson tar ner den här problematiken till mycket åskådlig och synnerligen dråplig nivå, när de låter ”klimatentreprenören” Kurt sälja in sin affärsidé till självaste FN. Svenskarnas utsläpp av metangas när de äter ärtsoppa ska neutraliseras av att kongolesiska bybor låter bli att fisa varje torsdag. Radioreportern Malou Marlow följer med honom och rapporterar om hans färd ner till mörkrets hjärta.

Åsa Asptjärn är Kurt. Inte bara dialekten, inte bara sales manager-mumbojumbon mixad med hycklad miljöomsorg – utan också förmågan att gestalta en självbelåten manlighet som vetter åt någon sorts nästan… oskuld. Eller idioti. Som om karln faktiskt tror på vad han säger.

Även Gertrud Larssons klimatkonsult, Silvana Livingstone, är på pricken. Dessutom pepprar duon med knasiga detaljer typ den limpa vita Blend som Kurt lovat att köpa med sig hem till frugan men som får tjäna som glaspärlor till kongoleserna. Vilka för övrigt talar äkta lingala.

Mörkrets ärta är ett utökat kinderägg: klimatkatastrof, kapitalism, kolonialism och genus överraskande stekta och serverade i samma galna panna.

Nina Lekander, Expressen,  Kulturredaktionen den 11 feb 11:04

Ärtsoppa boven i satir om klimatindustrin

Svenska Dagbladet, 11 februari 2011, 16.05

Handeln med utsläppsrätter – vad är det egentligen? Är det möjligen ett sätt för affärsmän utan skrupler att tjäna pengar?

Humorduon Åsa & Gertrud slår till igen. Den här gången med en uppvarvad satir om klimatindustrin. Paret har gjort en nästan-dokumentär om Kurt Berglind, entreprenör som jobbar med allt som börjar och slutar med ordet miljö.

Han har kommit på en genial plan. Svenskar gillar ju ärtsoppa, gott och bra på alla sätt men det genererar ju metangas. Fisar, helt enkelt. En svensk torsdagskväll ökar utsläppen med tusen procent, påstår Kurt som har en lösning på problemet.

Kurt kontaktar först soppföretaget Knorr som är villiga att köpa utsläppsrättigheter. Därefter sticker han till Kongo, uppsöker en fridfull djungelby och vill, mot ersättning, få dem att hålla inne med fisandet just på torsdagar.

Detta Non-farting-agreement uppskattas till och med av FN. Problem uppstår dock när byborna inte bara vill ha pengar utan också pygméer som tjänstefolk. Hur långt kan handel med utsläppsrättigheter gå?

Åsa & Gertrud hävdar att deras drift med hur i-länder köper utsläppsrättigheter ligger nära sanningen. Driftiga affärsmän har hittat ännu ett sätt att tjäna pengar på Afrikas fattiga och asiatiska bönder som får småpengar medan mellanhänder berikar sig. Handeln med utsläpp är ett spel med glaspärlor, en låtsasbubbla – av metangas – där idealitet förvandlas till reda mynt. Pengar, till skillnad från avgaser, luktar ju inte.

Lars Ring

Radiopremiär Gertrud Larsson & Åsa Asptjärn ger

Radiopremiär Gertrud Larsson & Åsa Asptjärn ger ”Mörkrets ärta” i radions P1. Bild: Efva Henryson

Komiker med rätt att ta samhällsansvar

Text: Lisa Appelqvist, Publicerad 12 februari 2011, Kristianstadsbladet

Enmansföretagaren Kurt har kommit på en briljant affärsidé. Han ska klimatneutralisera ärtsoppa, genom att kompensera den naturliga metangasproduktionen hos ärtsoppsätarna med billiga utsläppsrätter från Kongo.

Låter det långsökt? Inte alls. Föreställningen, based on a true story, tog sin början när Gertrud Larsson, dramatiker, journalist och komiker, för några år sedan snubblade över lanseringen av nya Volvo V70.

– Det stod att den var ”klimatneutral”, vilket jag tyckte lät märkligt.

Hon kollade upp vilket företag som låg bakom klimatneutraliseringen, gick dit på vinst och förlust med en bandspelare över axeln och lyckades haffa ekonomichefen i trappan.

– Tricoronas affärsidé är att köpa utsläppsrätter billigt i tredje världen och sedan sälja dem dyrt i väst. Det hela är så absurt. Inte bara för att man bedriver handel och gör stora pengar på något som är helt abstrakt, som inte finns, utan också för att man har tilldelat olika länder de här utsläppsrätterna som sedan säljer dem vidare, när hela syftet är att minska på utsläppen. Det någon slags ”Kejsarens nya kläder” som pågår just nu och FN är med på det.

”Mörkrets ärta” är högaktuell med tanke på vår egen regerings huvudbry med överskottet av utsläppsrätter. I radiopjäsen erbjuder karaktären Kurt ärtsoppstillverkaren Knorr utsläppsrätter som han förvärvar i en by i Kongo.

Detta genom att resa ned till byinvånarna och få dem att skriva på ett avtal där de förbinder sig att inte fisa på torsdagar.

– Jag och Åsa gjorde en radiosketch om det här och kände tidigt att det fanns ett underlag för en pjäs. Det var Åsa om kom på titeln ”Mörkrets ärta”, lånat från Joseph Conrads bok ”Heart of Drakness”, på svenska ”Mörkrets hjärta”, om en imperialistisk kolonisatör som styr och ställer i mörkaste Kongo. Även vi har en engelsk titel: ”Fart of Darkness”.

Radiopjäsen är inte bara baserad på verkligheten, den är också inspelad i autentiska miljöer, med skådespelare från Kongo som pratar det officiella språket lingala.

– Det hörs när man gör radioteater i studio! För en scen åkte vi ut till Arlanda och fick låna skolplanet för att kunna spela in den i kabinen på ett flygplan. Och vi har köpt dokumentära ljud från Kongo. Det blir mycket roligare och bättre då, konstaterar Gertrud Larsson.

Läs tidigare intervjuer (öppnas i nytt fönster):

Åsa&Gertrud tillbaka på Victoria, Skånska Dagbladet, 9 april 2008

http://www.skd.se/apps/pbcs.dll/article?AID=/20080409/NOJE/863066375

Sylvass och aktuell satir, Sydsvenskan, 14 april 2008

http://sydsvenskan.se/nojen/article316100.ece

Åsa och Gertrud ska få Malmö att skratta, Kvällsposten 16 april 2008

http://www.kvp.se/nyheter/1.1124791/asa-gertrud-ska-fa-malmo-att-skratta

Läs tidigare recensioner:

Stämningen dalar aldrig
Teater: Ganska fantastiskt av och med Åsa Asptjärn och Gertrud Larsson.
Victoriateatern, Malmö, 17 april.

Salongen på Victoria fylls till bredden av en publik som tagit epitetet picknickteater på allvar. Caféborden dignar av medhavd förskaffning. Stämningen är sålunda på väg upp långt före ridån. Därefter fortsätter den att bara stiga och stiga och dalar aldrig.

Fullt begripligt, för det är en oerhört tät och säker föreställning som det garvade komikerparet Åsa & Gertrud serverar.

Sketcher kallar de själva det som bjuds, men det är mycket mer än så. En räcka kortkomedier snarare, med av röster, gester och mimik skönt utmejslade karaktärer och situationer, i en spännvidd från tillskruvad vardaglighet till hysteriskt verklighetstrogen osannolikhet.

Det förra präglar öppningsscenen med två solbadande urmalmöiter. Åsa Asptjärn utför lojt, från en solstol hon ogärna lämnar, en verbal fjärrstyrning av sina barns vådliga badäventyr, parerat av Gertrud Larssons smått maniska inpass om de närapå-sensationer hennes man nästan varit med om. Virtuost ger de här gestaltningen en typiskt stranddåsig ton av skvaller och alldagligt tomprat som smidigt, nästan omärkligt, färgas av en underliggande distorsion av tomhet och uppgivenhet.

Den andra kategorin kan exemplifieras med det tv-lika inslag där fel expert infunnit sig till att kommentera Alliansens tid vid makten. Larssons tokskäggiga existens hämtar näring ur sin nisch, ”Kåthetens villkor i 90-talets Sverige”, till att se positiva möjligheter i alla kontroverser. Arbetslinje blir bikinilinje och vidgad innebörd får även Reinfeldts strävan att få allt fler att komma i arbete.

Textmässigt hög nivå, fysisk och verbal flexibilitet och träffsäkerhet, samt imponerande musikalitet i det sceniska samarbetet gör det hela till: helt fantastiskt!

Jan Bäcklin, Kristianstadsbladet, 19 april 2008

Åsa & Gertrud tar humorn på allvar
Trevligt och bra med Åsa&Gertrud (Riksteatern). Av och med Åsa Asptjärn och Gertrud Larssson. Musikinslag av Gustav Svedung och Clas Lassbo. Maximteatern, Borlänge.

I fredagskväll avslutades humorserien Hjälp i TV4. Den befolkades av humorister som anses vara roligaste i Sverige just nu. Vi pratar om exempelvis Robert Gustavsson, Sissela Kyle, Felix Herngren och Johan Rheborg. Tyvärr var det långt mellan skratten.

Serien kraschade i ett slags lyteskomik som blev enahanda och fullständigt förutsägbart. Många av dagens humorister är ytliga och fega. Komiken i Hjälp sysslade uteslutande med att göra sig rolig på andras bekostnad.

Vi lever i ett vulgärt och individualistiskt tidevarv som på många sätt dödat den sensibla humorn. Man behöver inte vara uppväxt i ett Hasse&Tage-land för att sakna den intelligenta humorn som vågar parodiera samhället, politiken och makten.

Bland yngre ståuppkomiker förs ibland en diskussion om att dagens svenska humor skulle må bättre av en större dos samhällssatir. Det finns med andra ord en gnutta hopp.

Det blev ännu lite större i tisdags. Då hade ”Trevligt och bra med Åsa&Gertrud” turnéavslutning i Borlänge. Vi som var där fick uppleva något så ovanligt som underhållande sketcher vars udd riktades mot bland annat reklam, främlingsfientlighet, kärnkraftssäkerhet, religiös fundamentalism och asylpolitik. Det var befriande och lagom opretentiöst framfört av duon Åsa Asptjärn och Gertrud Larsson. De tar humor på största allvar och tycks förstå att manuset inte enbart kan bestå av skruvade karaktärer.

Gertrud Larsson har övat en del genom åren. Hon är ju även dramatiker som under det senaste halvåret berikat Dalateatern med två nyskrivna pjäser – Samtidigt i Dalarna och Gasen i botten. En bra komiker måste ha en välutvecklad förmåga att leverera replikerna i precis rätt ögonblick. Frasen behöver inte i sig framkalla skrattanfall men det rätta minspelet och sättet att framföra knorren på måste vara av bästa märke.

Gertrud Larsson äger framför allt den förmågan. Programmet består kort och gott av en rad små sketcher som framförs på ett mycket traditionellt sätt. Kläd- och rollbytena är många. Här passerar olika karaktärer revy. Vi får exempelvis möta Barbro Gren, hustru till pastorn Åke Gren.

Man skojar även friskt med olika kulturtyper. Det handlar om poeter med alltför stort världssamvete och performancekostnärer som låter sig sponsras av reklam. Gertrud Larsson hinner även med att slakta Mozart-musiken som mer eller mindre förvandlats till vilken utslätad handelsvara som helst på kommersialismens bloddrypande altare. Allt kan ju som bekant säljas med mördande reklam.

Sketchprogrammet består även av musikaliska avbrott. Gustav Svedung och Clas Lassbo stod för den avspända och lätt lyriska pausmusiken.

ULF LUNDÉN, 5 april 2007, Dalademokraten

Rå humor ett järnrör mot samtiden
Teater: Nya Revyn alla ska le, Klara Soppteater, Stockholms Stadsteater

Trevligt och Bra med Åsa och Gertrud, Riksteaterdagarna 2006

Det är få förunnat att enbart med sitt förnamn bli du med, och älskad av, allmänheten. Några förtjänar det mer än andra. Åsa & Gertrud gör det definitivt: ett komikerpar som ständigt lägger under sig framgångar och nya kontaktytor med publiken, på tv häromkvällen, på Teaterdagarna 2006 på Riksteatern under helgen där jublet var grandiost efter deras show Trevligt och bra, och nu på Klara soppteater där man just haft premiär på Nya revyn – alla ska le. Åsa & Gertrud är clowner och intellektuella på en gång, analytiska och tramsiga om vartannat.

Deras breda skånska gör att man gärna tänker på Hans Alfredson och kanhända är de ett modernt, feministiskt svar på Hasse & Tage fast de går några steg till, mot samtida gränser för att med glatt humör och utsträckta tungor kliva över dem. Åsa & Gertrud är bäst när de själva framför sitt material, då vågar de mer, driver med kultursektorn och med-skåningar, ifrågasätter flyktingpolitik och könsroller. När de nu skriver för Soppteatern blir det mer försiktigt, mer säkra kort, mer anpassat till en situation man inte kan styra över och en något mer ålderstigen publik. Nya revyn är Åsa & Gertrud light, en timmas varierad underhållning som gisslar nerskärningen av psykvården, företag som använder barnarbetskraft samt statlig syn på integration och sjukskrivningar.

Roligast är kanhända sketchen där en skild kvinna som vill ta bort maken från telefonkatalogen möter en mycket beskäftig Telia-anställd som kommenterar hennes liv, och den scen då en Feng shui-expert försöker ordna energierna hos en bag-lady. My Holmsten är en revy-lisa, hon vet exakt vad och hur man gör och sjunger fantastiskt bra. Victoria Olmarker vet hur man karvar till en rolig karaktär. Niklas Engdahl och Fredrik Meyer, som också spelar piano, är klädsamt mer anonyma på scenen.

Åsa & Gertrud använder sin råa, malmöitiska humor som ett järnrör att slå samtiden i huvudet med – även om just soppteaterpubliken inte behöver sätta soppan i halsen.”

Lars Ring, Svenska Dagbladet, 21 november 2006

Tonträff med skruv i roligaste satiren

Teater: Trevligt och bra med Åsa och Gertrud,
Klara Soppteater, Stockholms Stadsteater

Två folkmusiker uppträder, lite taffliga, men rejäla, helylle. De drillar på tonerna och gnäller på felan i låtar från hela världen, märkligt lika varandra. När allt kommer omkring är det nog inte på riktigt. Nej, det är Åsa Asptjärn och Gertrud Larsson som är tillbaka och reclaimar satirscenen. I slutet av förra årtusendet levererade de regelbundet sketcher i P1 och på scen i Skåne. Nu får stockholmarna chansen att se dem på Klara soppteater, i Trevligt och bra med Åsa och Gertrud.

Åsa och Gertrud får inga skratt på sina entréer, utom möjligen då de har roliga peruker i rollerna som Jacques Werup och Hans Pålsson. De sparar på poängerna och har tonträff och stilparodi som specialitet; de ligger så nära verkligheten att den komiska skruven kommer in som en överraskning, snabbt eller smygande. Satiren lever av dagsaktuella referenser, men går aldrig rakt på. En scen från Utrikesdepartementet om Usama bin Ladins 50-årsdag bygger på de nyligen timade KU-förhören, men drar också elegant in Sveriges utrikespolitik ända sedan andra världskriget.

I en scen hos hårfrisörskan visar Åsa och Gertrud mästerskap i konsten att inte tala om det som publiken tror. På så sätt biter sig deras hullingar fast i köttet och stannar där ett tag. Åsa Asptjärn är suverän i olika versioner av professionellt, plastigt inkännande. Gertrud Larsson spelar underdog, men också världens bästa Mozarttolkare och en förtjust fru Green, tillbaka från studieresa i Iran med maken Åke. Båda behärskar en rad dialekter till fulländning, förutom den opersonliga mediesvenskan.

Numera ägnar sig Gertrud Larsson mest åt att skriva dramatik, men jag hoppas verkligen att samarbetet med Åsa Asptjärn kommer att fortsätta framöver. Gärna också med musikerna Annakarin Bunnel och Jenny Svenberg, bra som kompare, underbara i sin egen rätt.

Trevligt och bra med Åsa och Gertrud är det roligaste jag sett på länge, och då har jag ändå sett Dan Ekborg som Thommy Berggren.

Sara Granath, Svenska Dagbladet, 23 februari 2006

”Åsa och Gertrud är ett slags 2000-talets Hasse å Tage. Kanske lite elakare, definitivt mer uppdaterade men med samma yrkesskicklighet. De behärskar humorns tjuvknep nummer ett – fördomklyschan – till perfektion. Detta glimmar särskilt till i numret hos frissan, där två damer ondgör sig över fräckheten hos alla flyttfåglar som väller in i landet. Flera av sketcherna är på temat flyktingar, i en annan arrangeras SM i asyl. Huvudet på spiken flera gånger om.”

Cecilia Djurberg, nummer.se, 22 februari 2006

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s